vi har rätt att välja

Jag upprepar ofta att vi har rätt att välja. Rätt att göra ett val. Rätt att bestämma. Varför? Varför säger jag det gång på gång? Varför är det så viktigt?

För att det är sant. Och för att jag gång på gång möter klienter som är utmattade. Som har mött människor i olika roller som sagt åt dem vad de ska göra. Och skällt på dem om de inte velat. Skällt på dem om de inte velat göra deras behandling, eller följa deras plan. Och hotat med brådska, eller svårare sjukdom, eller fördömt deras val. Och det har hänt mig. Flera gånger.

När jag för tjugo år sedan valde att inte följa en viss plan sa läkaren att jag befann mig i ett tillstånd som kan skada mig för livet. Han hotade med det. Länge var jag arg. Länge var jag frustrerad och länge var jag rädd och kände obehag inför allt som bar en vit rock. Det är inte så nu. Nu lever jag i djup vördnad inför många av dem som ger sitt liv till att stötta andra. De som är vakna på natten och kämpar för att du och jag ska må bättre. Men jag är också tydlig med mina val. Samlar på en lista dit jag kan hänvisa mig själv och mina klienter om vi behöver vård. Till de som är öppna, fokuserar på lösningar och lyssnar öppet. De som vet att det är jag som lever med min kropp. Att det är jag som gör ett val. Och att det valet ska respekteras, med värme, med ömhet, med vishet.

Valet är innerligt viktigt. Otroligt viktigt. Förbannat jävla viktigt. Helt enkelt. Och ser vi ingen möjlighet att välja eller orkar vi inte välja kan vi be om hjälp. Och söka tills vi hittar det som passar oss. Säga nej om något känns helt fel. Nej är vårt val. Och ja är det också.

Det finns inga regler. Inget som är rätt eller fel. Bara vi vet och har möjlighet att veta och vet vi inte kan vi ofta vänta. Finns det ofta mer tid än vi får höra. Och finns det inte tid är det tydligt. Är det akut är det tydligt. Då gör vi så gott vi kan.

Vårt val. Alltid vårt val. Och ingen kan säga åt mig vad jag ska göra med min kropp. Den är min och jag är den enda som lever med den. Med mina organ, mina ben, mitt bröst, mitt hjärta, mina armar. Och min livmoder. Mina äggstockar. Allt.

Och har vi gjort ett val vi ångrar nu, gör vi så gott vi kan. Tar hand om det. Efteråt. Vi kan göra så mycket.

Det är jag som lever med mitt sinne. Mina känslor, mina tankar. Allt.

Och det finns ofta vägar. Lösningar som kanske inte är tydliga direkt. Små stigar som öppnar sig efter en stund. Ibland är det en operation. Ibland inte alls. Hela tiden nytt. Hela tiden ett beslut här och nu.

Och jag väljer vem jag pratar med. Vem jag ber om råd. Och vem jag inte ringer till. Det är viktigt. Rör det runt, förvirrar mer och betonar mer rädsla och oro, eller stöttar det mig i klarhet, i avslappning, att ta ett beslut i taget? Jag väljer och det är ett av mina viktigaste val. Att välja stabilitet. Och ofta är det att inte googla.

När jag väntade på ett eventuellt cancerbesked för flera år sedan och såg en anteckning i min journal som var skrämmande smällde min vän igen min dator. Det är jag tacksam för. Och så krävde jag ett samtal med läkaren. Inte efter åtta dagar som de föreslog utan inom 24 timmar. Och så ringde jag min mentor för stöd. Också jag behöver stöd. Också en hälsocoach har utmanande stunder. Och jag väljer vem jag ber om stöd. Och jag väljer vem jag definitivt inte går till.

Jag hade inte cancer men också i det gjorde jag klara val. Val som gjorde det lättare. Val som gjorde väntan lättare. Och jag krävde att få tid. Få klargörande. Få veta.

Jobbig? Kanske. Men mer än så värdig. En värdighet. Att ha det väl. Att få svar. Och ha ett val.

Det är min kropp. Mitt liv. Mitt val.

Djup vördnad för många vita rockar. Men ett tydligt val vart jag ska gå. Och vart jag inte går. Vem jag inte går till. Någonsin. Vad än någon säger. Det är mitt val. Och vill jag göra allt någon säger, vill jag följa en erbjuden plan, då är också det valet mitt. Alltid.

Jag kommer att fortsätta att tjata. Tills ingen gråter för att de blivit överkörda eller pushade eller förnedrade. Det är vårt val. Alltid.

Det är vår kropp. Alltid.

Mitt val. Ditt val. Vårt val. Alltid.

Vård ska vara mjuk, inlyssnande, varm, värdig. Alltid.

Det är vår rätt. Vår mänskliga rätt.

Alltid.