Skål för psykisk ohälsa

Skål för psykisk ohälsa!

Idag vill jag fira mental ohälsa och vad den gett mig i mitt liv. Och hur jag helt krasst inte skulle vilja ha varit utan den. Jag skålar för den och hyllar och firar den perioden och de perioderna i mitt liv. 

Varför? 

Varför hylla och fira något som varit så svårt, så tufft, så absolut fruktansvärt? 

Något som jag inte önskade någon då. Eller? 

Jag önskar alla erfarenheten av att ha mått fruktansvärt dåligt. Erfarenheten. Skattkistan. Nu förstår jag när en människa talar om smärta, om depression, om ångest, om sjukdom. 

Jag förstår och är inte rädd. Jag är inte rädd för andras mentala ohälsa. Det är en enorm frihet. Att kunna lyssna öppet utan att vara rädd för att jag vet att det är tryggt där. Vi kan känna allt, vi kan tänka allt, vi kan uppleva allt, och det är väl. Perfekt som det är. Jag övar mig ibland på att aktivt låta mig tänka sånt som man inte ska tänka, låta tankar jag helst vill undvika bli värre och större, mer! Det finns plats för allt i mitt sinne. För när man har mått så dåligt som en människa kan, och sett att allt var väl också där, när man har krupit omkring i skogen och skrikit och sett att allt var väl också där, vad ska jag då vara rädd för? 

Jag vill hylla vårt mänskliga sinne som, i alla fall i mitt fall, är som den vildaste, galnaste film. Allt får plats där och det tar plats. Åtrå på en begravning, entusiasm när det borde vara tråkigt, hat bredvid någon som inte ser ut som jag. Jag älskar det. För jag övar då, på att låta mitt sinne vara som det är.

Så vad firar jag? Jag firar de små detaljerna, glittret mellan raderna. Jag firar tacksamheten för människor omkring mig och tacksamheten för mig. 

Och jag firar att jag nu tar stöd, ber om hjälp och ber om leksällskap. Ofta ber jag om en kram. Ibland tvingar jag mig att be om det, kärleksfullt. Ingen kan veta hur jag mår, ingen kan veta när jag behöver stöd, bara jag, och jag ber om det. Det skålar jag för. Jag vill leka, med andra. 

Jag har aldrig träffat någon som bara är glad, någon som bara har positiva tankar och känslor och jag är övertygad, hundra procent övertygad, att jag aldrig kommer att göra det. Jag tror inte på att det finns.

Någon frågade mig vad lycka är för mig. Det är inte att alltid vara glad, eller att känna att det spritter i kroppen. Det är att få låta mitt sinne vara som det är. 

Så jag firar idag. 

Skål, för gåvan av psykisk ohälsa. 

Tack för den i mitt liv.